I hjortarnas rike. Av: Lotta Lund

Solen har knappt gått upp när vi går in hjortarnas rike, i mörkret hör vi en dovhjorts hesa brölande och en mörk skugga skyndar sig snabbt förbi. Vi sätter oss i gömslet och väntar in ljuset och  hjortarna, kanske får jag min drömbild idag.

Klockan är 0500 när jag sätter mig i bilen för att åka till Niklas Virsen och workshopen att fotografera hjortarnas brunst. Denna helg blir en utmaning för mig som inte är van att fotografera djur men man ska utmanas för att utvecklas. Men också ska det bli kul att få träffa folk med samma intresse något man har längtat efter alla coronarestriktioner.

Efter några timmar bilkörning är man framme på den Östgötska slätten vid Niklas gård där vi alla ska träffas för att få en genomgång vad som sker under helgen. Sammanlagt är vi åtta stycken, en lagom grupp där man hinner träffa och prata med alla. Med större grupper blir det svårare att umgås och prata med alla något jag och en till kom underfund med då vi hade varit på workshop ihop men inte vetat om varandra då den gruppen varit på 15 personer.

Efter att Niklas gått genom helgens upplägg plus lunch tillagad av hans mor var det dags att bege sig till det ställe vi skulle tillbringa helgen på. I samlad karavan gav vi oss av till en charmig gård där vi vart tilldelad våra sovplatser och sen var det dags att ge oss ut i hjortarnas rike.

Med två kameror så vandrade jag iväg ivrigt, hur skulle det bli denna helg, kommer jag få min drömbild? Vi hinner knappt gå några meter för att träffa på första hjorten stående högt upp på en klippa med snårskog omkring sig. Jag trycker lätt på avtryckaren och kameran rasslar iväg, whoppsi, det där kändes ovant då kameran är ny och detta är första testet med den och den är snabb på serietagning kunde jag konstatera. Vi vandrar vidare och Niklas berättar hur man smyger sig på djuren och jag tar in all information. Vi ser både dov som kronhjort med hindar och jag försöker fånga djuren på bild, inte lätt på fri hand så man försöker ta stöd där det går. Tiden går snabbt och snart börjar det skymma och det är dags att gå tillbaka, en middag står och väntar på oss. Jag bryter upp tidigt, trött efter lång dag men också nyfiken att kika på bilderna.

Vi är uppdelade i två grupper och på lördagen är det gömsledag för min grupp och innan solen har gått upp sitter vi och väntar in hjortarna. I mörkret hör man en dovhjorts brölande och jag håller tummarna för att få drömbilden. Men djur går inte att regissera och vi väntar medan djuren går runt bakom oss och på sidorna. Morgonens höjdpunkt var skogsmården som sprang förbi på någon meters avstånd bakom oss. Men till slut kommer de framför oss men bara yngre hjortar och hindar. Strax innan det är dags att bryta upp blir det lite mera aktiviteter men som avtar snabbt. Efter en liten småkall morgon är det skönt med att få röra på sig och vi tar en promenad för att finna hjortarna innan det är dags att drar sig tillbaka till lunchen och lite vila.

På eftermiddagen är det dags att åter sätta sig i gömslet men nu vid kanten av slätten med en liten damm framför. Aktiviteten är låg, hjortarna betar och tar det lugnt, medan man hör brunstropen bakom oss som om de retas med oss. Att sitta i gömsle är mycket väntan och det gäller att kunna klara av det för plötsligt händer det för att sedan bli lugnt igen. Jag gillar att sitta i gömsle, blicka ut över ett landskap, låta tankarna löpa och plötsligt så blir det aktivitet framför en  och då gäller att man är beredd. Stora hjordar vandrar över grässlätten och betar och ibland blir det lite fart på dem men ingen går tillräckligt nära viltvattnet för att vi ska få bilder på vattensprätt. Dagarna är korta på denna tiden av året och det är dags att packa ihop för att vandra tillbaka medan vi letar efter brunstande hjortar ( som har bestämt sig att inte visa sig för oss) men vi får fina bilder ändå. På kvällen testar vi att ta nattbilder med endast ficklampa till hjälp. Så kommer sista dagen och för oss är det smygjakt och vi har tur, en lätt morgondimma dansar över ekbackarna. Nu gäller det bara att finna på den den där hjorten som sätter pricken över i, drömbilden jag har som ett mål  för denna helg.

Sakta stiger solen upp och skingrar morgondimman, vi har fått bilder på våra minneskort med morgondimma och hjortar. Miljön är underbart vacker med höstfärgade knotiga gamla ekar där hjortarna vandrar kring men även i skogen där man kan få till till intressanta bilder. Även på det roliga finns det ett slut, vi möter upp andra gruppen som suttit i gömsle och sedan tar vi en gemensam promenad för att få de sista bilderna.

Helgen avslutas med lunch hos värdparet vi bott hos där vi pratar hur vi har haft det under helgen. Och helgen har varit fantastisk, Niklas med sin stora kunskap har visat på hur man smyger på djuren, hur man på bästa vis ställer in kameran men så har vi även andra delat med oss vår kunskap till varandra. Och drömbilden? Nix, djur kan man inte regissera så nästa gång så kanske den sitter där, hjorten som står och brölar med kronan täckt med hängande gräs.