Mäktiga möten i Masai Mara – Fredrik Beskow

Från fotoresan: Kenya – Masai Mara 2021.

Bilder & text: Fredrik Beskow | https://www.beskowbild.se/

Sista veckan i november 2021 åkta jag med Fröstad Naturfotoresor till Masai Mara i Kenya. Det var mitt första besök i Afrika och det motsvarade verkligen mina högt ställda förväntningar (och mer därtill).

Safari. Det är något speciellt med det ordet. Jag har sett bilder och filmer i tidningar och på TV från den afrikanska savannen i åratal och det har varit mäktigt att se den otroliga artrikedomen och de ofta dramatiska scenerna som utspelas där. Länge har jag funderat på att göra en resa dit för att se och fotografera med egna ögon och nu i höstas blev det äntligen av.

Vi var en grupp på fem personer som tillsammans med Niklas åkte ner till Nairobi och vidare ut till campen som ligger alldeles i kanten av reservatet. Vi bodde i vad som kan beskrivas som kraftiga tält, med bra sängar, gott om plats för bagage och till och med kaklat badrum med rinnande vatten och duschutrymme, så det var inget att klaga på vad gällde komforten. Dessutom var ägarna och deras personal supertrevliga och maten bra.

Det blev en ”kickstart” direkt, med en halv dags safari när vi packat in och gjort oss hemmastadda. Det första som slog mig var hur mycket djur man såg ute på savannen. Vart man än tittade så var det antiloper, gaseller, zebror, giraffer, bufflar, gnuer… Jag blev helt överväldigad av alla synintryck! De första timmarna ville jag fotografera allt jag såg, det gällde verkligen att tänka på att låta kameran ligga emellanåt och bara ta in allting som betraktare.

Framåt kvällen hittade vi vår första elefantflock. Det var en mäktig syn, med matriarken och 3-4 andra yngre elefanter och en årsunge. Det var fint att se hur de höll ihop flocken och hjälptes åt med de små. Trots att de är så stora och imponerande kan de verkligen smälta in i omgivningen, i träddungar o d.

Nästa dag var det dags för den första av fyra heldagar på savannen. Efter en kopp kaffe strax före kl sex bar det iväg ut när solen började gå upp. Vi stannade till på den första höjden inne i reservatet och fick en hel del ”klassiska” bilder med djuren i silhuett under akacia-träden mot morgonsolen.

Den första riktigt stora upplevelsen var den med en leopardhanne uppe i ett träd. Han låg och vilade grensle på en gren, med svansen och bakbenen hängande ner, en riktigt klassisk bild av leopard. Han hade ett byte uppe i trädet också, som han flyttade sig till en stund senare, när vi kom tillbaka en andra vända. Jag fick riktigt bra närbilder, de är otroligt vackra djur. Senare såg vi också en yngre hanne som låg i ett dike vid ett vattendrag. Då såg vi hur otroligt väl de kan smälta in i omgivningen.

Under dagen insåg jag också hur många vackra fåglar det finns där ute. 450 arter är observerade, alltså lite mer än i hela Sverige genom åren! Några av dem är rätt spektakulära, som sekreterarfågeln, krontranan och koritrappen, som är världens största fågel som kan flyga (även om den tydligen ogärna gör det!). Utöver dem såg vi massor med arter av starar, falkar, örnar, vipor m m.

Vi hade den bästa guiden man kan tänka sig. Alison var makalöst skicklig på att se var djuren fanns eller skulle kunna finnas. Första gången jag blev imponerad (det blev flera gånger!) var första förmiddagen, när vi körde nerför en liten slänt och genom ett antal små buskage. Jag undrade vart vi var på väg, det fanns ju inga djur i sikte. Trodde jag… När vi kom fram på andra sidan buskagen låg en gepardhona med tre större ungar där. De hade precis ätit så de putsade varandra rena efter måltiden. Det var en väldigt fin syn, nästan lite rörande. Vi kunde betrakta dem på 10 meters håll utan att de reagerade, det kändes nästan overkligt att kunna få vara så nära de fantastiska djuren.

Det jag helst av allt ville se där nere var just de stora kattdjuren, och den första dagen ”kröntes” med att vi först kunde följa två lejonhonor som just ätit ett byte och sedan gick över savannen i ett kvällsregn. De gick precis runt våra bilar, så här kunde man verkligen studera dem på nära håll.

Lite senare hittade vi också en av de tre kullar med lejonungar som vi följde under dagarna. De här var ca 25 dagar gamla, så de låg mest och diade, men en av dem var lite äventyrlig och gick på små promenader i omgivningen. Lejonungar är nog mina favoriter av alla djurungar, speciellt när de (som de här) inte riktigt har vuxit i sin kropp än. De är nyfikna, fortfarande lite osäkra och klumpiga, och  oerhört söta!

Sist av allt den kvällen hittade vi en flock lejonhonor som låg nära en kulle där solen gick ner, så vi fick väldigt speciella bilder i det varma kvällsljuset. Just den typ av bilder jag hoppades på att fånga, dvs något annat än rena artporträtt.

Under dagarna fick vi massor med upplevelser med djur som jag hade hoppats på, och några som jag inte ens visste fanns att se. Ett djur som jag inte kände till var t ex den lilla servalkatten, bara något större än en vanlig tamkatt, men den har längre hals och väldigt mycket större öron. Den är en mycket skicklig jägare, vilket vi såg en morgon, när den fångade tre små gnagare till frukost under en intensiv timme.

Sista morgonen på savannen fick vi äntligen se det kanske mest spektakulära man kan se där ute: en gepardjakt. Vi följde en hona med tre större ungar flera timmar den förmiddagen och kunde se hur de spanade ut mot slätterna, hur de flyttade sig för att täcka in nya ytor och även hur de kommunicerade med varandra. De ger ifrån sig korta, pipande läten som sägs höras över 5 km om vinden är gynnsam. Vi såg sammanlagt tre jakter och när honan kom springande första gången så höll jag på att tappa hakan. Det går så otroligt fort! När man ser dem jaga på TV så panorerar ju fotografen ofta för att följa geparden, men när man som vi satt i jeepen och följde den med blicken så var det nästa svårt att fatta hur snabbt de springer. De kan komma upp i 110 km/tim, dvs som vilken bil som helst på E4:an. På tredje försöket fick de tag i en impalakalv, så frukosten den dagen var fixad.

Efter drygt fyra dagar (ca 50 timmar totalt) på savannen var jag så uppfylld av intryck att det var svårt att ta in mera. Därför passade det bra med en ”bushwalk” och ett besök i masaibyn under vår sista förmiddag, innan det var dags att packa och åka till flygplatsen. Det blev en bra omväxling till resten av veckan. Vi blev välkomnade med danser och sånger och fick besöka deras hem, där (ofta) 5-6 personer bodde på ca 25 kvadratmeter. Dessutom fick vi möjlighet att köpa deras hantverk på marknaden de ordnade. Det var fina timmar tillsammans med de mycket vänliga och stolta masaierna. En bra avrundning på en fantastisk vecka.

Jag kan verkligen helhjärtat rekommendera en resa till ”Mara” med Niklas. Det var helt perfekt ordnat med boende och game drives och allt annat. Ett minne för livet!

Min utrustning:

Innan resan hade jag ältat detta med fotoutrustning ett antal varv. Jag landade till slut i denna uppsättning: Nikon D850 (fullformat) + Nikon D7200 (APS-C) + 50/1,4 + 17-35/2,8 + 24-70/2,8 + 80-200/2,8 + 200-500/5,6. Standarduppsättningen i jeepen var D850 + 200-500 och D7200 + 24-70. Normalzoomen på APS-C-huset gav bra möjligheter till landskaps- och miljöbilder som komplement till de mera tajta bilderna som telezoomen gav. Utöver det hade jag en Fuji X100T (APS-C med fast 23 mm) för vardagsbilder på gruppen och campen osv.