Endemiska lemurer i regnskogen
Allt djurliv på Madagaskar är till cirka 80–90% endemiskt. Med andra ord går dessa arter inte att hitta någon annanstans i världen. Även på ön är flera av arterna starkt regionalt lokaliserade. Så har det inte alltid varit men i och med en snabb befolkningsökning i Madagaskar samt ökat behov av jordbruksmark, nyttjandet av kol samt efterfrågan av virke har regnskogen minskat markant i Madagaskar de senaste 30 åren. Dessa regnskogar är idag uteslutande reservat eller nationalparker och är nästan enbart koncentrerade till Madagaskars östra delar. Det är till dessa fantastiska men extremt sköra regnskogar som denna fotoresa går.
Lemurerna är ett ypperligt exempel på Madagaskars unika biologiska mångfald och säregna natur. Vissa av lemurerna är stora och andra är små, en del är nattaktiva och andra dagaktiva. Vi kommer på denna fotoresa att söka efter och fotografera flera av de östligt orienterade arterna av lemurerna som finns på Madagaskar. En av de mest ikoniska lemurerna och även den största på Madagaskar är Indrin. När vi vaknar upp på vårt boende i Andasibe en tidig morgon kommer vi med allra största sannolikhet att höra Indrins "klagorop" över regnskogen, deras högljudda sång som kan höras från flera kilometers håll. Det är dock inga klagorop vi hör även om det kan låta så. Det mytomspunna ljudet från Indrin kan ha flera betydelser men verkar som territoriellt och i familjestyrkande syften. Indrin finns i Andasibe regionen på Madagaskar och enbart här förutom några familjer av arten som också förekommer i en av de sista regnskogarna i det centrala höglandet. Indrin är helt klart en höjdpunkt på denna fotoresa till Madagaskar. Indrin är dock långt ifrån alla lemurer som vi ska försöka söka upp och fotografera, bland dessa inte minst två arter av Sifakor. Den ena arten, Diademsifaka (Propithecus diadema) kan vi finna nära vårt boende i Andasibe i Andasibe nationalpark. Sifakorna är väldigt sällskapliga lemurer och de kommer stundtals ner på marken för att leka, socialisera eller för att finna mat. Detta ger oss utmärkta möjligheter att kunna komma dem nära då de likt exempelvis schimpanserna i Kibale nationalpark i Uganda är vilda men vana vid människor. Diademsifakan är enligt min mening en av de vackraste lemurerna i den östra delen av Madagaskar. En annan Sifaka som vi sannolikt kommer att träffa på finns i Ranomafana nationalpark. Denna regnskog på nästan 42 000 hektar är den mest artrikaste och ursprungliga regnskog som finns kvar på Madagaskar. I denna extremt frodiga regnskog med forsar, bäckar och vattenfall bor Milne-Edwards's sifaka (Propithecus edwardsi). Den här lemuren har ett helt svart ansikte med orangea ögon. Med lite tur kommer vi också denna Sifaka nära, när den går ner på marken för att socialisera eller födosöka.
Vi kommer på denna fotoresa till Madagaskar också att söka efter Muslemurer och Dvärglemurer på våra kvällsäventyr med ficklampor. Andra arter som vi ska koncentrera oss på är Brun maki (Eulemur fulvus), vanlig Bambulemur, Rödbukad maki (Eulemur rubriventer) och den akut utrotningshotade större bambulemuren (Prolemur simus). Med lite tur men framför allt på grund av guidens skicklighet kanske vi får se och fotografera Svartvit vari (Varecia variegata) uppe i regnskogens trädtoppar.
En annan av de lemurer som vi kommer att stifta nära bekantskap med är en av Madagaskars dragplåster för den naturintresserade, nämligen Ringsvanslemur (Kattalemúr). Denna lemur träffar vi inte på i regnskogen till skillnad från de övriga utan i ett reservat styrt av en närliggande by. Ett reservat strax söder om Ranomafana. Här finns som på många andra ställen på Madagaskar ingen regnskog kvar. Här trivs dock ringsvanslemurerna och flera familjer vistas i området. På morgnarna kan man se dem sola med utsträckta armar på en av de röda klipporna eller i träden. Ringlemurerna kommer precis som Sifakan gärna ner på marken, bland annat för att förflytta sig till ett annat område. Alla lemurer som vi kommer att fotografera på denna fotoresa är helt vilda och kommer och går som de vill. Här finns inga inhägnader. I vissa nationalparker är en del lemurer (men långt ifrån alla) vana vid människor men måste alltid spåras upp av parkguider.


