Möt din reseledare

Jag börjar ofta med ljuset

Ljuset är ofta en av de första sakerna jag tittar på. Inte för att allt måste vara perfekt, utan för att ljuset påverkar bilden så mycket.

Ett ganska vanligt motiv kan bli betydligt mer intressant i bra ljus. Samtidigt kan en ovanlig art bli ganska platt om ljuset inte hjälper bilden. Det är något jag ofta pratar om på mina fotoresor och kurser. Många börjar med att leta motiv. Jag vill gärna få deltagarna att också börja titta på förutsättningarna runt motivet.

Var kommer ljuset ifrån? Är det hårt eller mjukt? Blir bakgrunden lugnare om vi flyttar oss lite? Är det bättre att vänta en stund, eller är det här faktiskt den bästa möjligheten vi får?

Bakgrunden är viktig

När man ser ett djur är det lätt att lyfta kameran direkt. Jag gör det också ibland. Det händer snabbt i naturen och vissa situationer får man helt enkelt ta som de kommer.

Men när det finns tid försöker jag alltid titta på bakgrunden. Är den rörig? Finns det grenar, ljusa fläckar (högdagrar) eller annat som stör motivet. Kan jag flytta mig lite åt sidan och få en lugnare bild?

Ibland räcker det med en liten förflyttning för att bilden ska bli mycket bättre. Det är sådant jag gärna hjälper till med i fält. Inte genom att göra det krångligt, utan genom att peka på små saker som kan göra stor skillnad.

Jag vill skapa närvaro

När jag fotograferar fåglar, grodor, däggdjur och andra motiv försöker jag ofta komma ner på motivets nivå. Inte alltid, men ofta.

Det kan innebära lera på byxorna, blött gräs, snö, en trött rygg och ganska obekväma arbetsställningar. Men det gör skillnad. När du kommer ner i nivå med motivet känns bilden ofta mer närvarande. Du kommer lite närmare motivets värld, i stället för att stå ovanför och titta ner.

Alla kan inte alltid lägga sig ner i fält, och det behöver man inte heller. Det finns andra sätt att komma åt samma känsla i bilderna. Det kan handla om att använda en vinklingsbar skärm, hitta en liten höjdskillnad eller helt enkelt välja en annan position. Det viktiga är att börja tänka på vinkeln, inte bara på motivet.

Jag jagar inte bara arter

Jag uppskattar ovanliga arter. Självklart gör jag det. Det är roligt att få se och fotografera något man inte möter varje dag.

Men för mig blir inte en bild automatiskt bra bara för att arten är ovanlig. En vanlig art i en bra fotosituation kan vara mycket mer intressant än en sällsynt art fotograferad snabbt och slarvigt.

Beteende, ljus, ögonblick, bakgrund, vinkel och känsla betyder ofta mer för mig än själva artvärdet. En stare, gräsand, hare eller talgoxe kan bli en riktigt fin bild om situationen är rätt.

Som reseledare försöker jag därför få deltagarna att sakta ner ibland. Inte bara leta efter nästa motiv, utan också se vad som faktiskt händer där vi redan är. Ibland är det bästa inte att gå vidare, utan att stanna kvar en stund till. Det kan öppna nya bildmöjligheter.

Efterbehandling med måtta

Efterbehandling är en naturlig del av mitt bildskapande och mycket viktigt, men den kan inte rädda allt. En bild behöver fungera redan från början, i alla fall i grunden.

För mig handlar redigering om att lyfta fram det som redan finns i bilden. Kanske justera ljus, kontrast, färg eller beskärning så att bilden blir mer lik det jag upplevde på platsen.

Jag vill inte att efterbehandlingen ska ta över. Den ska hjälpa bilden, inte bli det första man tänker på.

Målet är ganska enkelt. Bilden ska kännas trovärdig. Den ska kännas som situationen gjorde där och då, inte som något helt annat. Tänk på att efterbehandlingen kan göra en redan bra bild bättre men inte en dålig bild bra.