Ofta är det de små detaljerna runt omkring som gör den verkliga skillnaden. Bakgrunden, ljuset, kameravinkeln och tålamodet påverkar slutresultatet betydligt mer än många tror. Det är också sådant jag försöker lägga mest fokus på när jag fotograferar och när jag leder mina fotoresor.
Bakgrund, vinkel och närvaro gör ofta större skillnad än motivet
När du har chansen att fotografera ett djur eller en fågel är det lätt att rikta all uppmärksamhet mot själva arten. Jag försöker i stället stanna upp och se hela scenen. Hur ser bakgrunden ut? Finns det ljusa partier som drar blicken från motivet? Sticker grenar eller kvistar upp bakom huvudet? Kan jag flytta mig några decimeter åt sidan och få en betydligt renare komposition? Givetvis är detta ibland svårt att kontrollera om saker händer oväntat eller snabbt. Men då kan man välja rätt bild i urvalet av bilder i stället.
Det behövs dock sällan några stora förflyttningar för att en bild ska kännas mer harmonisk. En liten förändring av positionen kan göra att bakgrunden blir mjukare, linjerna renare och motivet får betydligt mer utrymme.
Kameravinkeln är minst lika viktig. När jag fotograferar fåglar, däggdjur, grodor eller andra djur försöker jag så ofta som möjligt komma ner i samma nivå som motivet. Men inte alltid! Men när jag gör det innebär det ibland blöta knän, leriga kläder eller en ganska trött rygg efter en lång dag, men resultatet är nästan alltid värt ansträngningen. Du kommer ner i djuret eller fågelns vinkel och får en helt annan närvaro än om den är tagen mer ovanifrån och ned.
Alla har förstås inte möjlighet att lägga sig på marken. Då finns andra lösningar. En vinklingsbar skärm, en liten höjdskillnad eller bara en annan position kan ge nästan samma känsla. Det viktiga är att börja tänka på vinkeln, inte bara på motivet.
En helt vanlig humla fotograferad i humlans nivå, med en ren bakgrund, både färgmässigt och med känsla. En bländare på f 2,8 för ett kort kreativt skärpedjup. En vanlig art kan ge den bästa bilden
Jag uppskattar självklart ovanliga arter. Jag åker till Vietnam för att fotografera kostymapor och till Madagaskar för att se och fotografera endemiska arter. Att få möta ett djur som man kanske bara ser en gång i livet är alltid en speciell upplevelse. Men det betyder inte att bilden automatiskt blir bättre.
Tvärtom har många av mina favoritbilder föreställt vanliga arter. En tofsmes, talgoxe, kanadagås eller en vanlig knölsvan kan bli ett fantastiskt motiv när ljuset är rätt och bakgrunden. Det är samspelet mellan alla delar som skapar bilden, inte hur ovanlig arten råkar vara.
Det är också därför jag ofta uppmuntrar deltagarna på mina fotoresor att sakta ner. I stället för att hela tiden leta efter nästa art kan det vara värt att stanna kvar lite längre där man redan är. När man ger naturen tid händer det ofta något oväntat. Ljuset förändras, djuret slappnar av eller visar ett beteende som inte gick att förutse annars.
En helt vanlig ekorre och en helt vanlig större hackspett kan skapa en häftig bild så länge situationen är rätt! Den bästa naturbilden handlar om att se mer än motivet
När jag ser tillbaka på mina egna bilder är det sällan den ovanligaste arten jag minns mest. Det är bilderna där ljuset, bakgrunden, kompositionen och känslan föll på plats samtidigt.
Nästa gång du möter ett djur eller en fågel, oavsett om det är en björn, en lavskrika eller en gräsand, prova att inte bara titta på motivet. Se hela scenen. Fundera över bakgrunden, ljuset och kameravinkeln innan du trycker av. Chansen är stor att just de små detaljerna blir det som lyfter bilden från en dokumentation till ett fotografi med känsla.
