Fotografera myskoxen, överlevaren från istiden

Att fotografera myskoxarna i Dovrefjell vintertid är något alldeles speciellt! Visst är det ett vackert landskap på hösten också, detta är tiden då myskoxen oftast fotograferas. Det är mer ovanligt att se bilder på myskoxen i vinterlandskapet. Nu har du chansen att få hänga med på denna resa och faktiskt göra det, uppleva myskoxen i sitt rätta element.

De myskoxar som finns här i Dovrefjell är inplanterade från Grönland år 1947. Några djur har också lyckats ta sig över gränsen till Sverige och Härjedalen. Det är dock endast i Dovrefjell där hjorden av myskoxe är talrik i Skandinavien. Myskoxen är väldigt speciell att studera och är verkligen kvarlevor från den sista istiden. Paleontologiska fynd har visat att myskoxen levde sida vid sida med mammuten och ullhornig noshörning. Dessa fakta gör det inte mindre intressant att söka efter och fotografera myskoxen. Den fascinerande förhistoria som myskoxen har tar oss tillbaka till för cirka 30 000 – 40 000 år sedan då studier påvisar aktivitet av myskoxe i nuvarande Skandinavien.

Myskoxarna är ett av världens tuffaste djur som överlever i detta karga, kalla och vindpinade klimat. Som stora stenblock står de i det alpina landskapet och motstår starka vindar och kyla som lätt kan nå -20 grader. Det är tack vare den tjocka pälsen och bottenull som den klarar dessa bistra förhållandena. Här i Dovrefjell har myskoxen inga naturliga fiender, förutom människan. Det finns inget bestånd av varken varg eller björn, även om järv förekommer, men kylan är dess största utmanare.

Under vintertid sparar myskoxen så mycket på sin energi som möjligt, inte konstigt att de tappar mycket vikt under vintermånaderna. Myskoxen får lite näring i sig från de lavar den äter genom att sparka fram det ätbara i marken.

Myskoxarna befinner sig längre ned i landskapet på våren, sommaren och hösten. När snön börjar falla och temperaturen sjunker vandrar den längre upp i det arktiska landskapet. Här uppe följer den bergsryggar och stråk där det inte finns så mycket lössnö. Varför de inte befinner sig långt nere i dalen vintertid, trots att det borde finnas mer mat där, har att göra med snödjupet. Myskoxarna är inte anpassade för att trampa runt i djup snö.

Vi kommer att resa i en liten grupp av sex stycken (sju med mig som reseledare plus guide). Mina erfarenheter från Dovrefjell och att fotografera myskoxe är att djuren blir lugnare när de bemöts av mindre grupper. Det vi mest av allt vill vara att så liten påverkan som möjligt med vår närvaro. Dessutom öppnar en mindre grupp även möjligheter där alla kan få hjälp med kamerateknik och bildseende ute i fält. Det blir ett mer ansvarstagande, exklusiv och personlig fotoresa helt enkelt.

Det är inte bara myskoxen som gör denna fotoresa både prisvärd och fantastisk. Landskapet i Dovrefjell är något alldeles speciellt. Dovrefjell har ett landskap som är alpint präglat där Snøhetta är det mest kända berget i området med sin imponerande höjd på 2286 meter över havet. I det tidiga morgonljuset kan Snøhetta färgas alldeles rosa och på topparna kan det vara snörök, vilket ger otroliga möjligheter till vackra panoraman. Givetvis kommer vi att besöka och titta närmare på detta berg på väl utvalda platser.

På denna fotoresa till myskoxarna i Dovrefjell kommer vi att röra oss från cirka 1050 m.ö.h. upp till cirka 1400 m.ö.h.

Ju högre upp över trädgränsen som vi kommer desto mer alpint blir landskapet. Tänk dig vackra vita och kala fjäll som sockertoppar mot himlen. Uppe på kalfjällen finns det bitvis nästan snöfri mark där snön har blåst bort av starka vindar. Här blottas sten och lav. Det är ofta på dessa platser vi träffar på myskoxar. Längre ner i dalarna och under trädgränsen ligger det ofta ett mycket tjockt täcke av snö.

År 2003 instiftades Dovrefjell som en nationalpark. Tack vare detta skydd är naturen välbevarad och skyddad. Bitvis finns här också ett gott bestånd av älg och det är inte helt otroligt att vi kan stöta på dem här. Har vi riktigt tur på våra vandringar och fotosessioner kanske vi till och med får se en fjällräv. Rödräven är vanlig här likaså både fjällripa och hare.

Som kuriosa kan nämnas att ett av Norges äldsta naturreservat finns i utkanten av nationalparken, Fokstumyra. Naturreservatet är inrättat redan 1923 och här kan du bland annat se den ultimata fjällfågeln blåhake.

Solen går ned bakom de snötyngda bergen och vinden viner utanför stugan. En bra dag i bergen och med myskoxarna! Röda kinder och vinterkläderna på tork. Kamerautrustningen förbereds för nästa dag fotografering av överlevaren från istiden, myskoxen. Detta är en typisk seneftermiddag och kväll i Dovrefjell. Mys i stugan och många fina minnen från dagens fotografering. Att befinna sig i Dovrefjell under vintern är mer än en fotoresa det är ett äventyr!

Dovrefjell är en plats där vädret vintertid kan skifta väldigt snabbt. Ena stunden kan det vara soligt medan det en halvtimme efter drar in snöfall och kraftig vind. Vädret kan också skilja markant från dal till dal. Temperaturerna kan variera mellan några minusgrader och ner mot minus 20 grader. Minus 8 till 16 grader hör till det normala. Det är viktigt att du klär dig rätt för att vistas i detta klimat och gör du det, kommer inte vädrets makter att vara ett problem.

Kraftig vind och snö, även om det kan kännas kallt, tillför väldigt mycket till dina myskoxebilder. En kombination av sol, vind och snö är givetvis det allra bästa och det är också inte ovanligt i ett landskap med så pass stor väderomväxling som i Dovrefjell vintertid.

Första steget ut i den mjuka snön känns nästan som att kliva på en kudde, du sjunker inte, du flyter. Med snöskorna på blir Dovrefjell mer lättillgängligt på vintern. Det är inte bara ett sätt att ta sig fram, det är faktiskt kul, rytmen i stegen, det lätta knarrandet under fötterna och frihetskänslan. Vi går med stavar med stora trugor, de biter i snön och ger balans i varje steg, även med ryggsäck på ryggen. Det fina är att tekniken är enkel att lära. Det brukar räcka med några steg för att komma igång. Givetvis går vi också i lagom takt där alla kan hinna med och får ta sin tid att navigera i vinterterrängen.