Bergsgorilla i de dimhöjda bergen i Mgahinga nationalpark i Uganda.
Min strategi i fält
Jag arbetar aktivt med placering. I stället för att ta första bästa fria siktlinje flyttar jag mig några steg sidled, sänker mig och låter vegetationen dominera i bilden. Med stor bländare blir förgrunden grön och mjuk, nästan som ett naturligt softfilter, samtidigt som ögonen får och måste vara knivskarpa. Den kontrasten, mjukt mot skarpt, bygger djup och riktar uppmärksamheten dit jag vill.
Varför det fungerar
Ett rakt porträtt riskerar att bli platt och förväntat. En tunn, oskarp förgrund ger i stället lager, och lagren skapar närvaro. I mötet med bergsgorillor i Uganda adderar vegetationen också miljökänsla. Vi ser inte bara djuret, vi känner skogen. Och det är ofta där den personliga bilden uppstår.
